i guess i'm dreaming again
En kompis skrev till mig nyss. Hon var inloggad från mobilen, och hon var inte glad. Hon skrev att hon hade blivit intagen på ett hem i Borås, där hon tydligen ska spendera en tid framöver. Det här hemmet tillåter inte kontakt med yttre världen, dvs varken mobil, dator eller tv är tillåtet. Mobilen hade hon lyckats ta tillbaka ändå. De måste sova klockan elva på kvällen och om de inte lyder eller på annat sett är jobbiga blir dom burna till sitt rum där de blir fastbundna i en tältsäng. De får även en spruta instuckna i armen för att de ska bli lugna.
Allt detta blir ungdomar som har tappat tron på livet utsatta för. Jag vet hur det är att inte må bra, hur det känns att ha tappat tron på hela världen och hur det är att inte vilja finnas kvar längre. Detta gör att jag mot allt i världen inte förstår hur vuxna tänker när de tror att man på något sett blir lyckligare av att vara inlåst på ett sådant ställe.
Att bli fastbunden för att man inte lyder. Är det ett bra straff? Visst, det kanske gör personerna livrädda så att de inte vågar göra annat än att lyda nästa gång. Men är det på detta sätt man ska framkalla respekt? Genom att skrämma folk till det. Säg någon som inte skulle få panik av att bli fastbunden i en säng. Säg någon som inte skulle bli galen av att vara inlåst någonstans utan kontakt med varken vänner eller omvärlden, tillsammans med folk man aldrig träffat tidigare.
Jag vet, nu är det säkert folk som läser som tycker att jag har helt fel. Som tycker att folk som är såpass deprimerade att dom blir inlåsta behöver sån här behandling. Visst. Klart det finns olika åsikter om allting. Men tänk efter, skulle du må bättre av att bli behandlad såhär om du var ledsen/deprimerad/olycklig? Jag skulle inte tro det va.
Nej, nu ska jag inte skriva någon lång debattartikel om detta, för det antar jag att ingen kommer orka läsa. Jag blev bara lite smått upprörd när jag insåg hur det egentligen går till bakom stängda dörrar.
Folk som är deprimerade, olyckliga eller på andra sett inte mår bra borde komma till ett paradis, inte ett fängelse.
Allt detta blir ungdomar som har tappat tron på livet utsatta för. Jag vet hur det är att inte må bra, hur det känns att ha tappat tron på hela världen och hur det är att inte vilja finnas kvar längre. Detta gör att jag mot allt i världen inte förstår hur vuxna tänker när de tror att man på något sett blir lyckligare av att vara inlåst på ett sådant ställe.
Att bli fastbunden för att man inte lyder. Är det ett bra straff? Visst, det kanske gör personerna livrädda så att de inte vågar göra annat än att lyda nästa gång. Men är det på detta sätt man ska framkalla respekt? Genom att skrämma folk till det. Säg någon som inte skulle få panik av att bli fastbunden i en säng. Säg någon som inte skulle bli galen av att vara inlåst någonstans utan kontakt med varken vänner eller omvärlden, tillsammans med folk man aldrig träffat tidigare.
Jag vet, nu är det säkert folk som läser som tycker att jag har helt fel. Som tycker att folk som är såpass deprimerade att dom blir inlåsta behöver sån här behandling. Visst. Klart det finns olika åsikter om allting. Men tänk efter, skulle du må bättre av att bli behandlad såhär om du var ledsen/deprimerad/olycklig? Jag skulle inte tro det va.
Nej, nu ska jag inte skriva någon lång debattartikel om detta, för det antar jag att ingen kommer orka läsa. Jag blev bara lite smått upprörd när jag insåg hur det egentligen går till bakom stängda dörrar.
Folk som är deprimerade, olyckliga eller på andra sett inte mår bra borde komma till ett paradis, inte ett fängelse.
Kommentarer
Trackback
