.

Ni anar inte hur sjukt trött jag är. Jag tror jag kommer somna vilken sekund som helst, men tänkte att jag kunde skriva ett inlägg innan, trots att jag inte har någonting intressant att komma med. Det känns som att det enda jag har gjort de senaste dagarna är att åka buss och tåg. Hm. I vilket fall som helst åkte jag och Christopher hem till Marcus igår. Vi åt pizza och tittade på teve, sedan sov vi där. Jag sov på hans bäddsoffa, vilket inte var ett dugg behagligt. Jag sov knappt någonting under natten. Men mysigt hade vi iallafall. Idag när jag och Christopher vaknade upp var Marcus och jobbade, och vi  tog bussen och tåget hem, för att sedan nästan direkt ta tåget och bussen till Färgen, för att bada. Jag älskar att bada där, och vattnet är så sjukt varmt. Det är mycket varmare i vattnet än i luften och det svalkar inte det minsta. Men skönt är det allt. Egentligen skulle jag varit med Emelie idag, men det blev en del missförstånd, så vi får ta det någon annan dag istället. Imorgon ska jag till pappa för första gången sedan inflyttningen. Ska bli kul att se huset och sådär. Senast jag var där var det ju inte ens halvklart.

Jag langar gammal bild på mig och My, enbart för att jag saknar henne hur mycket som helst.
Vi har inte träffats sen i april. Men imorgon är det augusti, och den 11:e åker jag. BÄST.

Under en blinknings existens griper det tag i mig
och inom loppet av en sekund är jag fast igen.

Vad vore jag utan dina andetag?

Ursäkta mitt uppehåll. Jag är på landet, och det är skönt att inte logga in på datorn. Jag hoppas att alla läsare stannar trots allt.

Det gör ont i mig när orden strömmar ur högtalarna.
Meningarna blir till knytnävar.
Knytnävar som slår mig så hårt att jag tappar andan.
Allting passar in så perfekt.
Varenda mening, vartenda ord.
Som om dom känner mig bättre än vad jag känner mig själv.
"keiner mehr da der mich wirklich kennt"

Jag blundar, låter hela kroppen ta in det som fyller mina öron.
Vartenda ord, varje stavelse.
Låter varenda liten del av min själ försvinna in i det vackra.
Gör ingen ansats till att hindra tårarna som rinner,
trots att smärtan brinner på kinderna.
Det gör ont.
"um dich weinen soll ich nicht"

Lyckan finns där inne någonstans.
Jag vet det.
Dom har skapat min lycka,
och därför ska jag låta den stanna där inne.
Jag ska spara den inombords,
tills jag är stark nog och kapabel att skänka dom allt jag har.
Skänka dom all min lycka och glädje.
"wenn nichts mehr geht werd ich ein engel sein für dich allein"

Såg att jag hade haft väldigt många läsare under dagen, och jag ber om ursäkt över att det har har blivit ett litet uppehåll här nu på ett par dagar. Men jag har helt enkelt inte haft orken att skriva någonting. Dessutom har det inte funnits tillräckligt med fantasi i min hjärna för att komma med någonting vettigt. Men i vilket fall som helst. Just nu sitter jag och har så sjukt ont i halsen att jag tror att jag avlider när som helst. Jag kan knappt andas utan att det känns som att hela halsen faller isär, och det blir inte direkt bättre av att jag avskyr halstabletter. Usch. Får hoppas att det blir bättre snart. Jag lyckas alltid bli sjuk i olämpliga tillfällen. Menmen.

I tisdags var det den första juli. Dagen då många, vad jag förstått, satt hemma och deppade över att det var ett år sedan Pier Pressure. Jag är besviken på mig själv. Besviken över att jag inte gick på det, då jag verkligen hade chansen. Jag hade pengar och jag bor i Göteborg. Dessutom spelade några av mina favoritband. Jag förstår inte hur jag tänkte. Och nej, usch! Jag är verkligen besviken på mig själv över att jag inte gick dit. Men men, det är ingen idé att deppa över sur mjölk, eller vad man brukar säga? Haha. Igår träffade jag även Louise för första gången sedan skolavslutningen. Hon har inte varit hemma, så det var jättekul att ses igen. Har saknat henne jättemycket. Vi gjorde lite allt möjligt, och efter att vi hade gått till statoil och köpt chips med dipp och cola på kvällen så sov hon över hos mig. Mys! Vi hoppade på grannarnas studsmatta mitt i natten, like old times. Och sedan somnade Lollo, trots att hon lovade mig att inte göra det. Idag gjorde vi oss i ordning och åkte in till stan för att shoppa. Åtminstonde var det vad jag skulle göra, eftersom jag tydligen hade rätt mycket pengar på mitt konto. Dock blev det inte så mycket shopping, då jag knappt hittade någonting jag ville ha, trots att det var sjukt mycket rea. Men jag köpte ett par jeans iallafall, och det var behövligt. Ska nog åka in till stan imorgon igen en snabbis och köpa det jag inte hann med/glömde idag. Jag åker nämligen till landet tidigt på lördag förmiddag. Ska stanna där i ungefär tre veckor, är det bestämt. Men jag ska vara hemma under Gothia. Inte en chans att jag missar det ännu ett år. Sedan blir det väl till att träffa släkten, gå på dop och framförallt bada, bada sjukt mycket, under tiden på landet. Trots att jag tjatar hela tiden när jag är där om hur oerhört tråkigt det är, så kan jag erkänna att jag faktiskt saknar det. Ingen riktig sommar utan landet. Får hoppas på att Lollo kommer upp någonting i sommar också. Puss isåfall.