.

Jag tänkte börja inlägget med att skriva, smart som jag är, att det är den tionde juni. Men eftersom jag insåg att klockan snart är ett, så får jag väl omformulera meningen lite granna. Idag är det den elfte juni, vilket innebär - sommarlov för min del. Om jag ska vara ärlig har jag ingen sommarlovskänsla överhuvudtaget. Det kanske beror på vädret, som tydligen beslutade sig för att bli kasst just på våran avslutning, eller så kanske det helt enkelt beror på mitt humör. Jag vet inte! I vilket fall som helst var avslutningen helt okej. Mitt klänningsproblem löste sig ganska enkelt i måndags iallafall. Jag hade bestämt mig för att köpa den svartvita klänningen, och åkte in till stan för att köpa den. Självklart var den slut, så jag hade inget val. Det fick bli den helvita. Imorse när jag gjorde mig i ordning kände jag mig helt opepp, och trivdes inte alls i den. Men det fixade sig till slut. Mamma körde upp mig och Louise till skolan vid tio, där vi möttes av alla uppklädda i klassen. Vi samlades snabbt i klassrummet innan vi gick ner på skolgården för att äta tårta. Dumt nog så blåste det hur mycket som helst ute, så jag och Louise gick in istället. Vi gick och tog "farväl" av skolan, om man nu kan kalla det så. Känns väldigt konstigt att jag inte kommer gå där mer, efter dessa åren. Jag kommer sakna det, trots allt. I vilket fall som helst fortsatte avslutningen med att hela skolan begav sig till gympasalen där köruppträdanden, rektorstal och liknande väntade. Sedan fick vi nior dröja oss kvar lite, medans de övriga gick ut på skolgården för att bilda den "häck", som vi nior ska gå igenom. Vi gick, och plötsligt kom min mamma rusande med kameran i högsta hugg och en blomma som jag fick hängande runt halsen. Trevligt. I floda lada väntade cider, och vi skålade och firade att grundskolan var över. Ett par band spelade, och lärarna sjöng en sång speciellt för oss i vårat arbetslag. Sedan var det bara det sista, och kanske jobbigaste enligt de flesta, kvar - klassavslutandet. Vi fick betyg, rosor och lärarna höll tal. Det hemskaste var när Andreas grät, men trots att de flesta andra också grät så gjorde jag faktiskt inte det. Jag brukar annars vara ganska känslig, och ha lätt för att börja gråta när någon i min närhet gör det, men som sagt, inte idag. Min klass är ingenting jag kommer sakna i första taget, men det känns konstigt att allting plötsligt är över. Jag kommer sakna några av lärarna, och skolan i sig lite grann. jag tror inte att jag riktigt har insett hur mycket jag lämnat bakom mig än. Men samtidigt väntar gymnasiet och nya dörrar kommer öppnas. Det blir nog bra det här till slut. 9i1

Jag har även varit på resturang idag, för att fira att jag gick ur nian. Tydligen är det ganska stort? I vilket fall som helst åkte jag, mamma och Christopher in till stan där vi träffade pappa, innan vi gick till en resturang. Jag åt pizza, och allting var jättemysigt faktiskt. Det var länge sedan jag gjorde någonting med både mamma och pappa tillsammans. Jag fick även två gratis biobiljetter av pappa, och 200:- av farmor och farfar. Igår fick jag även ett halsband och ett armband av mina föräldrar. Kvällen har jag spenderat framför datorn och tv:n. Jag fastnade framför fotbollen. Sverige - Grekland. Jag brukar vanligtvis inte titta på fotboll, men jag kunde inte låta bli. Heja Sverige, och puss på att dom vann! Nu är klockan ett, men jag har inga planer på att sova ännu på ett tag. Jag ska träffa Angelica imorgon vid ett, så jag får ställa klockan. Men jag har trots allt två månaders, om inte mer, ledighet framför mig. Så vad gör det? Det ska bli kul att träffa henne äntligen.

Nu ska jag återgå till att äta mina kakor, dricka cola och lyssna på musik. Man får vara tjock ibland, eller hur?