a beaty breaking apart

people can take everything away from you
but they can never take away your truth
but the question is..
can you handle mine?

Jag tänkte börja dagen, kvällen, eller man kanske ska säga natten, med att tala om hur mycket jag saknar My. Vi har inte träffats sen början av april, och jag saknar henne som aldrig förr. Det är jättejobbigt med så långt avstånd. Jag vill flytta till Stockholm, snarast. Men i vilket fall som helst tänkte jag tala om hur glad jag över att vi lärde känna varandra. Hur stor är slumpen att man genom en ynka liten kommentar på bilddagboken, lär känna en av sina allra bästa vänner någonsin? Nej, inte stor. Inte stor alls. Om det nu var slumpen som avgjorde, så vill jag tacka slumpen. För My är bäst, och ingenting kommer någonsin slå allt vi upplevt och kommer uppleva tillsammans.

image53


För övrigt var det en helt vanlig dag. Lika varmt som tidigare i veckan, och minst lika tråkigt i skolan. Hela dagen gick jag runt och var så varm att jag trodde att jag skulle dö av värmeslag, och det känns lite tråkigt att man behöver spendera de här varms dagarna instängd i skolan, när man inte vill något annat än att ligga i badet. Men snart är det över. Så otroligt skönt. Jag kan inte förstå att jag ska gå ur nian. Gymnasiet har känts så långt borta hela tiden. Det är för de äldre, har jag tänkt. Nu är jag en av dom! Jag känner mig fortfarande för liten, om jag ska vara ärlig. Men jag ser fram emot det. Att börja om på nytt, och dessutom få hålla på med någonting jag är intresserad av. Det kan inte bli annat än bra, eller hur? Det hoppas jag på iallafall. Jag spenderade hela min dag med Louise nere vid sjön. Vi solade och badade, och hade allmänt trevligt, som vi alltid har. Vi är bra tillsammans, bäst! Våra minnen om något är oslagbara. Men i vilket fall, det var jättevarmt i vattnet även idag såklart. Och vi var där nere från fyra någon gång, tills på kvällen. Mysigt. Vi hade bakat chokladbollar och kladdkaka för att ha lite fika där nere, men det blev inte så mycket av det. Min kladdkaka var misslyckad och mosad, och chokladbollarna mådde man illa av. Men dagen var bra iallafall. Som alltid, med Louise.

Nu är det natt - igen. Det var nyss det, känns det som. Och den föregående natten var inte särskilt bra. Jag har en tendens att bli överfylld på känslor just under natten, och det är inte alltid särskilt kul. Klockan är inte mycket, men jag tror trots allt att jag ska sova nu. Jag är jättetrött, och det är kallt här. Har laddat ipoden med massa bra musik, så det blir nog musiklyssnande någon eller några timmar framåt innan sömnen iallafall.

 Godnatt.

Kommentarer
Postat av: louise

haha våra minnen :* älskar dig

2008-05-31 @ 14:18:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0